Jag bestämde mig sent för att dra ut hela långa vägen till Gotland Ring för att kolla på "Motor-finnkampen". Det var perfekt väder, jag kom cruisande i sonetten och det var lång kö när jag kom fram.

Men ack, en sån extrem besvikelse.

Det var rörigt, segt och dåligt, kanske bara dem 4 timmar som jag var där kanske men det borde vara fart och fläkt hela tiden på ett sånt här evenemang.

Fick ialla fall se Markus Grönholm, min favorit:



Sen skulle det vara Rallysprint, men när den tillslut drog igång så körde man sönder första bilen på första varvet. Sen klarade man ett varv med den andra bilen innan den också la av när den tredje personen skulle köra. Man fick springa och låna in en utställd rallybil som inte skulle vara med egentligen och så fick en ur varje lag köra den ett varv.

Med den oranga grupp-H-bilen blev det lite action i alla fall...



Sen skulle den som gissat rätt på vinnaren av Rallysprinten få åka med ett varv i den knallgula Gotland-Ring-Taxin, men han kom ungefär 20 meter innan han drog av kardanen och fick knuffas tillbaka.



Sen körde de bana, två och två och det var grymt segt så jag åkte hem istället och att köra Sonetten fram och tillbaka var nästan roligare än att vara där, tyvärr för Gotland och Gotland Ring.

Synd, för det var höga förväntningar och kunde ha blivit fett...

Nån halvrolig småpuckad person har anmält intresse av att gå med i hemvärnet I MITT NAMN. När dem ringde förstod jag naturligtvis inte detta och jag var inte alls speciellt intresserad och hon tjejen måste ha tyckt att jag var dum i huvudet som först anmält mitt intresse och sen när hon ringer verkar helt ointresserad.

---

För övrigt har jag nu hittat till Klintehamns IK:s blogg, betydligt bättre uppdaterat än när Kraft drev den.
Här är mitt favoritcitat:
"Dennis bestämde sig för att byta in sig själv med ca 8 minuter kvar och det resulterade i ett mål. Patrik undvek offsidefällan och spelade in bollen till en fristående Dennis som stöter in den i mål."

Det har varit prat om det hela våren, att Smaklösa valt att lägga en av sina stora spelningar i Väte för första gången och naturligtvis var man som vätebo tvungen att ställa in sig i ledet, betala entré och njuta av popmusik.

Hos Julia Mattsson väntade det en extremt stor Max-hamburgar-buffé och det var riktigt najsigt.

När klockan närmade sig "åka-iväg-tid" så dök Christer Thomsson upp med kvällens coolaste transportmedel till konserten nämligen en klenod.



Vi entrade som kungar och satte oss på en lång bänk av höbalar och började avnjuta konserten.

Vi bjöds på en väldig blandning av gamla klassiker, nytt skit, gammalt skit, fantastiskt roligt mellansnack, solosång, solospel, ingjudna gäster och alldeles för mycket Guldrupe.

Enes baklängesversion på en av låtarna var bäst.
Enes teori om Vätebombens skapare som flyttade till Mästerby var bäst.
Sundbas hattar var bäst.
En avbruten bassträng var bäst.
Rörelserna till när Sundba tar traktorn ner till Burmeister och blir utslängd var bäst.
Enes planer på att göra om Guldrupe till en silverfiskfarm var bäst.
Det var bra helt enkelt.




Sen bjöd dem på en del låtar med mycket enkla och hyfsat skumma rörelser till, tex. "traktorhjulen går runt" där hela vår bänk var med på noterna och körde traktormovesen.



Sen tog vi hölasset tillbaka...

Ni som känner min fru har säkerligen hört det redan men för er andra så kan jag informera om att hon har köpt en egen, sprillans, fräck laptop. Det är touch och det är wide och det är sådär galet mycket minne men när hon blir för skrytig så får jag säga vad min laptop har och inte hennes, nämligen bluetooth och rutin...

I alla fall så är jag rädd att Linn har sålt sin själ till HP nu och kommer att bli som Teliapappan, igårkväll låg vi och kollade på film i sängen (skitmysigt faktiskt) så nu är steget inte långt till att hon tar med datorn i affären för att jämföra på compricer, tar med datorn till stranden och e-mailar mig på min dator när jag står i köket. Japp, det är i köket min dator har hamnat för inne i vardagsrummet hänger bara stekardatorerna.

Dessutom är Linn fast i photoshop och stressar på mig om att göra en ny header till min blogg bara för att hon har en ny. Linns blev ju skitfin så jag känner inte riktigt att jag kan bräcka den...

Men för att visa att jag faktiskt är lite av en photoshoppare jag också så avslutar jag mina tankar med en illustration rykande färsk från Photoshop...



Jag älskar dig!

Pärk.

Man kastar på vunst och förlust ett hugg i den lilla pärken som är markerad med fram- och baksticka samt 2 st "stång",  som sedan pärkkarlen startar igång genom ett aggresivt slag så långt bort åt skogen som möjligt eftersom spelplanens längd är obegränsad. Sen gäller det för utelaget att på en studs eller volley sparka eller slå eller bara få över bollen med en kroppslig kontakt så att den flyger så långt över som möjligt.

Just nu liknar det lite tennis utan rack, men i mitten finns det viktiga, Kaaaaaas. Yeah. Man vinner alltså kas (mark) i mitten ända dit bollen dör (om den skulle dö i mitten), och lyckas utelaget slå bollen över hela kasområdet så har man vunnit hela marken. Kasområdet markeras mellan baksticka och huggkastslinjen med 2 pinnar och sen markerar domaren vunnen mark med en pinne.
 


Man får röra sig fritt var man vill vilket uppmanar till sjuka slängningar och allmän förvirring i mitten när bollen inte går i långa bågar utan det blir fight i mitten.

Sen byter man lag när det ena laget försökt 7 gånger eller vunnit hela marken, och då är det dags för det andra laget att försöka vinna mer mark eller hela marken om dem innan också tog hela marken. Även dem har 7 försök.

Man får 10 poäng när man vinner, först till 40 i 3 set. Spikat och klart.

Det var väl inte alls så himla svårt att förstå...hmmm

Har man tur kan man på stångaspelen springa på en "exoticus expärkus" vilket översatt till svenska är en pärkmästare från mästarklassen som sadlat om till bodybuilder på senare år.

Ni vet om man tar en taxi hem från krogen och så skall man av på olika ställen och man droppar en här och en där och sen helt plötsligt så skall man av sist av alla och så får man betala hela notan själv när taxin kört runt i hela stan. Så kändes det igår när jag kom hem och såg taxametern på "Taxi Lillebror". Men vet ni...

"DET ÄR OKEJ, DET ÄR OKEJ!
OM VI GÖR OM DET SÅ ÄR DET OKEJ!"

---

Förutom ett par riktiga svikare som Pierre "du är som släke för mig" Levau och Miche "Bur, Gute eller Innegården?" Z, samt Bonken och nån mer så var i stort sett hela truppen samlad igår, runt 30 personer.

Samlade i Levide.

Jag vet, skeptismen flödade när man tog höger uppe vid korset och började åka ner på den där vägen som man åkt så många gånger, förbi NYNÄS, in bakom häcken, ner för lilla grusvägen bakom målet för att sätta sig nere i den där källaren till omklädningsrum och kliva ut på Levide IP.

Men samtidigt var man redan så glad, glad över en bra busstur med Adrean och Seb, glad över ett litet häng i Malcons fräscha lägenhet, glad över "15- ja jävlar-spelet"!

Och kunde det bli bättre?

---

KVÄLLENS:

Mysigaste.
Singstar-balladen "Fix you" med Coldplay blev riktigt fin när alla tog i sitt vackraste. "Tears stream, down your face", Adde Grön, en av kvällens 3 utbölingar som tittade förbi...

Födelsedag.
Höll nästan på att glömma det, men en viss person fyllde 18 år kvällen till ära och fick en sång, en fin rosa present och en tårta.
Grattis stekarn 18 år!


Spel.
Helt klart "15-ja jävlar"-spelet som vi faktiskt klarade ett helt varv tillslut.
Nu ska vi se; Åland, Tre, (Det är okej...), (skål vänster), (), skönt, bibeln, (stå upp), (), 11, (), Optimistjolle, pärk, Levide (klapp på bröstet). 
Nästan alla sitter än.

Hår.


Oklaraste.
Ett flippat disco i omkädningsrummet till den högst kungliga trance-låten "Levide". Kan man köpa den här låten på COOP? Kraft var helt crazy på bänken, Orleifsson gjorde sina moves som innan vilken match som helst och resten av gänget bara trancade loss...

Brillor.


Okej?
När man glider in på Systembolaget och självklart skall ha lite av resans klassiker Lapin "det är kult" A, och så står det bara 4st kvar på golvet, resten är slut. Då fattar man att de andra har varit här före och rensat...


Måns.
Ja det dök upp en lite småskum Halmstadskille runt hörnet och presenterade sig som "Måns" och när en skåning kommer och presenterar sig som "Måns" då är det nästan lag på att man själv presenterar sig som "Anders". Så det gjorde jag självklart och sen haglade Anders & Måns klassikerna eftersom han hade utmärkta kunskaper i ämnet.

Dusch.

Jaha, Adrean höll lite låda i duschen och det borde vara Camilla Rohnström och det borde vara för att hon fyllde år! Men det kan ha varit av en helt annan anledning också, jag har faktiskt ingen aning...

GPS.
"Korv med mos" ringde och behövde GPS-instruktioner från Klinte till Levide, och det kanske inte var någon extremt svår uppgift . Men för att vara klockan 12 på natten så tyckte jag faktiskt att mina instruktioner och beskrivningar av vägar och landskap var i det närmaste felfritt. Helt fantastiskt bra för att inte överdriva.

---

Har glömt det mesta och utelämnat det bästa.

Då kvarstår bara ett stort tack till Öhman (med crew?) som lyckades dra ihop det som Janne Nilsson uppmärksammade som "tidernas snabbaste återträff" efter bara 5 dagar. Levide var riktigt kanon.

Vi hörs.

När det inte var Stoffe (vår trubadur som btw by accident antar jag, har skickat sitt tack-mejl till hela den manliga fotbollstruppen istället för bara till Peter) som stod för gitarren och trumman så smög Kraften fram med sina "drummer-skills".


Jag försökte på tal om Stoffe att komma ikapp honom hela resan då jag låg på 87 pannor medan Stoffe hade stabila drömgränsen 92. JAg kämpade och kämpade, lade på extra enchilladas och tryckte i mig pasta med vitlökssås och när det äntligen var invägning med Orleifsson i köket en lördagnatt klockan 5; ja vilken besvikelse. Då hade jag gått ner till 85 och stod på samma vikt som Orleifsson. Va? Jag var tvungen att trycka i mig lite mera natt-kött för att dränka mina sorger.

Men en dag Stoffe! En dag kommer jag ifatt och då ska du få höra det också...


Han borde kallas Orleif. Kort och gott.

---

Jag tycker Simon Frid är lite småtaskig som skrev att vi floppade bara för att vi kom sämre än förra gången. Jag vet inte om han såg alla våra matcher men det kan jag aldrig tänka mig för då hade han vetat att vi lika gärna hade kunnat vunnit gruppen...

Men sen tycker jag att det är kul att vi fått så mycket uppmärksammhet för vår hejarklack. Jag var i rackethallen idag och träffade oavsiktligt en kille som tydligen var med i tennistruppen som hade sett en av dammatcherna och sa att det var en riktigt häftig klack. Tack så mocka dags o mocka.

---

Jag har också hört att vissa har den här som favoritbild, så här är den:


Pierre Levau snygg som få.

---

Jag måste erkänna att jag är en lika stor nörd som Marion ( AKA. spott-Marion) eftersom jag vid detta tillfälle faktiskt också tog kort på maten. En av topp 3 tror jag; kycklingen i currysås. Idag gjorde vi faktiskt "enchilladas" här hemma (det bästa dem bjöd på på Åland i min mening), en riktigt nice rätt.

---

Okej jag avslutar med lite egen enkel statistik

Ungefär 1654 bilder rörande Ålandsresan finns upplagda på facebook.
På dem bilderna skulle jag kunna räkna till uppskattningsvis 1395 st likadanna tecken.

Detta tecken har nog inget namn, men den har ett kall, en resa och en egen ring att luta sig tillbaka på.
Men faktum kvarstår att det i snitt finns ett tecken på 84,3 % av alla Ålandsbilder på facebook.

Det har vi bl.a. dessa tre att tacka för:

Läktarramsorna blev ett signum. Inspererat av den brittiska ö-kulturen så utökades låtantalet hela tiden och här kommer min personliga topp-5;

5. "Det är okej, det är okej, om ni vinner så är det okej!"
4. "Ja vi är bäst i Östersjön, bäst i Östersjön"
3. "Har ni nå raukar på Åland?, har ni nå raukar på Åland?"
2. "Build a bonnfire, build a bonnfire and put the Ålands in the top! Put the Guernseys in the middle and burn that fuckers up!"
1. "Oh when the saints, oh when the saint, go marchin' in, go marchin' in, oh when the saints go marchin' in, I wan´t to be in that number, oh when the saints go marchin' in!"

---

Självklart så svarade killarna direkt med att börja klura på en hämnd, de ena förslaget mer idiotiskt än det andra. Tillslut blev det dock spikat att sno tjejernas skor, packa dem i en väska, ställa ut på en flotte i havet och sen helt enkelt gömma alla åror. Ett ganska perfekt bus tror jag. Ett X antal småbus väntade i huset också, jag har hört allt från "kam i äpple" till "handdukar i trädet"...

 

---

Allas vår "box-holder" Adrean "Ari" Lindblom fyllde medelålders och firades bl.a. med en skön 5-kamp där han för varje förlust fick klä på sig ett nytt mindre attraktivt klädesplagg. Det bästa var när Ari inte fick på sig strumpbyxorna och mannen med rutin fick kliva in. "Paf-poker" Zetterström hjälpte till att "rulla upp" och trä på strumpbyxorna...

---

Det blev lite nakenchock en stund när laget formerade "Vi älskar Gotland!!!". Här krävdes det en strukturerad taktik för att lyckas få alla att sätta sig på rätt plats utan att ta av sig tröjan så att tjejerna såg. Det gick väl sådär...tog lite tid och tjaft... inga rymdforskare i herrtruppen direkt. Blev rätt tillslut ju, riktigt bra t.o.m.

---

Den här är bara för bra också, Nyman i sitt esse när han droppar partytrick med kottar;

Z bjöd på en skön grej i bussen då han under turen somnade i en riktigt skön posé vilket p.g.a. den helt öppna munnen inbjöd till att någon försökte hälla i honom lite vatten...

---

Glömde ett viktigt namn förut, kanske killen som klev fram mest i mina ögon på resan. Kenneth Buddin gick från okänd 87:a från FG86 till att bli "Kenta", "Stoneface" och "mannen som inte svettas" med hela laget!

---

Fotbollstennis blev "vinnarskallesporten" nummer 1, och vår match gick till historien som Ålands längsta då vi spelade ut 3 fulla set i en hård match med mycket aggressioner, svordomar, regeltolkningar och regeländringar. Tillslut lyckades ändå lag Stoffe-Jag-Levin äta upp lag Ari-Pierre-Seb.


Appropå tennis så hade jag näst efter fotboll helst velat vara med i tennisturneringen. Jag var uppe och kollade lite på planerna som tennisen lirade på och dem var riktigt prydliga. Karibienblå spelplan, kritvita linjer, den där härliga starka orangea färgen utanför, gräsgröna nät och en uppbyggt träläktare. Huvudcourten såg så jäkla godis ut så jag blev sugen på att starta en egen ö och anmäla mig själv till tennisen, men när jag la upp ideén till Mickelin så blev han mest lack.

"Man kan inte starta en ö, det är redan fullt"

---

Äventyrsminigolfen var ett måste, en turnering skapades med överkomliga 2 Euro som insats. Det var dock på hyfsat blodigt allvar ändå och det var svåra vallningar, vattenhinder (som Levin hade mest problem med) och en och annan boll "out of bounds"

Tillslut stod Jimmy Orleifsson på toppen av pallen, Tomb tvåa om jag inte minns fel och jag själv som trea efter en fin insats över min egen förväntan. Baren var utmarkerad som "19:e hålet" men inget för oss tack!

---

De flesta hade någon slags taktik när det gällde att få svettiga träningskläder torra, typ använda linor och sånt, men jag tog beslutet ganska tidigt att bara samla allt i en hög längst bort i korridoren och sen försöka lägga det i lite kronologisk ordning. Funkade rätt bra fast kläderna var såklart lite småfuktiga från förra gången när man skulle träna.

---

Jag tror att Carlsberg gjorde vädret på Åland för det var ta mig tusan "probably the best whether in the world". Det var sån gassande sol ända fram tills vi fick vår första lediga dag och då var det iofs lite halvmulet en stund men sen vart det solen igen. Direkt efter damfinalen så började det hällregna som om gud bara ville att vi skulle marchera en stund i regnet till Game Street för att inse att vi borde åka hem istället. När bussen väl tagit hem oss så försvann regnet och det blev en perfekt kväll för bastu och bad för att på hemresedagen återigen bli solsken.

Tog inte gud oss ifrån Game street?



Jag tror att bastun nådde sin absoluta [tåpp nåtch] när de enda två som svikit oss och stannat på Game Street (ni vet vilka ni är) kom tillbaka till Lämböte och gled in i bastun och fick motta den redan fullt uppvärmda allsångsklackens;
"Bättre än Game Street"
"För vi är bättre än Game Street"
"Bättre än Game Street"
"För vi är bättre än Game Street"

Och sen en when the saints go marchin in uppepå det...

---

Jag och Kraft fick höra öknamnen "spinkis" och hör och häpna "fläskberget" under båtresan hem. BARA för att jag råkade ta lite mycket kvällsmat, jag växer faktiskt ännu. När båten gungade fick jag höra "sitt still" och sånna grejer. Ska man behöva ta det?



Det var många andra som fick smeknamn också (får se hur många jag kommer på nu);

Kapten blod (Miss Gjörloff)
Yngst o Tyngst (Mr Gjörloff och Svenserud)
Hulken (Marion)
Blixten (Edwardsson)
Tomb the sexy bomb (Tomb the sexy bomb)
Bonken? (Boberg)

"Sarorna" fick en egen låt t.o.m, självklart "Sarah" med Mauro Scocco.


Kapten blod och Kurre.

---

Kvällen då vi torskade sista gruppmatchen mot Isle of Man så kom vi hem till ett fullständigt öde-läger, och tillråga på allt så var entrén låst. Att bara killarnas duchrumsfönster stod öppet gjorde att man började ana små små djävulska ugglor i the fokkin mossen och när vi till sist kom in och alla tjejer var borta, det var tyst som hemma hos döden och deras rumsdörrar var låsta så kändes det inte alls bra.

Våra väskor var ihopsatta med varann, jag tror skor var ihopsatta och i allas sängar låg chips- och knäckebrödssmulor.

---

På allmän begäran får jag väl dra en anekdot från Game Street (avslutningsfesten)!
Jag ville ju inte alls ha en Bermuda-jacka (eftersom jag har en från förra gången) så jag gick och försökte inte alls byta in i det sista och klockan 21:57 får jag panik eftersom bussen skulle gå ut till Lemböte klockan 22. Kastar mig fram bland ölande engelsmän och oranga Menorca-folk för att bli tvungen att lämna drickan jag bar på i utgången och sen kasta mig ut på gatan för att se att bussen ännu stod kvar.

Jaha, dem hade ju inte ens bråttom, stod och softade och väntade på mer folk till typ 25 minuter över. Så i frustration över spilld mjölk och en svettig löptur så frågade jag tant busschafför om jag inte kunde dra lite info för bussen. Kör på sa hon och jag klev in i bussen kl 22´00 och kan ha sagt någonting i stil med:

"Hör upp Gotland!
Spänn fast säkerhetsbältena för det är jag som kör.
Och jag kan ha tagit en öl."

---

Jonathan Ingman var inte glömd på Åland! Jag trodde personligen att detta skulle bli ett ö-spel utan en skymt av vår krullige vän från Innerstan men det var snarare tvärt om för vart vi än åkte i city så stod han där.


Ganska lika va?

---

Over and out



Fast nu ångrade jag mig djupt och vill hellre avsluta med den här bilden fast jag låter den andra bilden vara kvar eftersom jag är för lat för att orka ta bort och göra om så jag lägger hellre mer tid på att bara fortsätta skriva fastän det egentligen bara tar mer tid och hade jag gjort som jag inte orkade först direkt så hade jag varit klar nu men istället skall jag fortfarande infoga bilden.



Sådär, två äkta sjömän som har lyckats sänka en kanot men fortfarande paddlar. Adrean och Malcon, ingen man vill ha med sig i kanoten...

Några gånger vaknade jag upp helt förvirrad, sådär som när man vaknar och man verkligen inte har en aning om var man är eller vad man gör eller varför man finns. Jag vaknar av att någon (Mickelin) drar mig i tårna, han säger någonting som är helt oförståligt och jag svarar något som jag inte minns. Man är alltså i total förvirring utan anledning. Men då, då vänder man sig ut över sängen och ser att AHA;

Nedanför mig ligger Pierre Levau med sina feta lurar och luriga smil och i Nymans säng så ligger Tom ovanpå Nyman (med täcket emellan förstås) och när man såg det då kopplade man direkt att det var morgon på Lemböte. Det är en gåta för mig hur tidigt Tom gick upp varje morgon för att kunna smita från sitt rum mitt emot oss och ligga på samma ställe i vårt rum varje gång jag vaknade.

---

Rutinerna var ganska solklara egentligen:

Frukost, en tallrik Bananii, två mackor, ett glas päronjuice och 2 ägg.
Förmiddagsträning.
Lunch.
Vila (?).
Äta pasta och tomatsås med inslag av vitlök.
Åka till matchen.
Komma hem assent.
Paddla.
Sova.

---

På Rhodos blev han "Pokerstar" med världen, på Åland bytte mannen myten legenden Michael Zetterström plötsligt skepnad när han ställde upp i "Öspelens pokerturnering" tillsammans med ca 10 andra deltagare från andra öar, OCH VANN!

From that day he became; PAF Poker.com

 

PAF måste ha fått ut enormt med reklam i det här ö-spelen som huvudsponsor, man hade sitt casino öppet mitt på Game Street, man delade ut en PAF-påse till alla deltagare med paraply, uppblåsbara läktarprylar (vad heter dem?), regnrock, viktiga kortleken mm. Man hade sin reklam upptryckt på alla arenor, på alla ålänningars kläder och på de flesta taxibilarna.

Förutom de taxibilarna som hade den här texten:


"Sosial-urin"

Bara jag och Kraft som tyckte att det var ganska skumt?

---

Första kvällen så gjorde ett forskningsteam bestående av 3 kanoter med en besättning på 6 man en upptäcksresa till den magiska platsen "Stenön". Den obebodda ön där mossan härjade och mystiska ägg låg kläckta lite här och var. I pisstofflor och shorts vandrade man runt i skog och mossa och lät myggen festa loss på ens kropp, allt för vetenskapens skull, och vad kom vi fram till?

Vi var på fel ö, när vi tillslut kom upp till toppen av berget så kunde vi blicka ut över insjön och höra att det var beachparty borta i Mariehamn medan vi satt i mossan och bevakade finlandsbåtens slöa framfart.

Helt plötsligt var klockan halv tolv och vi hade väl en kvarts paddling kvar för att komma över till vår ö.

---

Det här är inga vanliga lamm.
Det är lamm som har sett något som få får får se (ordvits!?).
Dessa lamm fick nämligen se en vit liten kille kliva ut i bara kalsongerna i deras hage som var fullkomligt vrålfull med lammskit, sen kliva fram till deras skock och säga något i stil med "Komsi komsi lille lammet, bääää'äää". De kollade på den lille killen som om han var sjuk i huvudet och sen gick dem sin väg medan vi andra mest skrattade och försökte undvika det oundvikliga, att få lammskit under tofflorna. Sen skiljdes vi och lammen åt, mannen hade inte lyckats med sin uppgift men vi var rätt nöjda ändå...

Straffet i klädpokern var nämligen att gå ut i kallingarna och försöka rida på ett lamm.

---

2 saker.
*Jag HAR tappat bort mitt band, det finns ingenstans så om ni hittar ett band med mitt namn och lite pins på så var vänlig och faxa det till mig, eller skicka ett sms (nummer finns på eniro). Jag mår inte fysiskt dåligt av att jag tappat det (inte värt guld och diamanter direkt) men det stör mig bara, gör mig lite psykiskt irriterad.

*Förlåt Kraft, för att du inte fick någon kram på hamnen.

"Att summera en vecka kommer ta en månad"
/Kristian H

---

Jag tror och hoppas att ni kommer att höra det på stan, läsa det i tidningen och förstå att fotbollstruppens Island Games 2009 var en enorm revanch mot Rhodos 2007. Vi pratar seriositet, vi pratar fotboll och vi pratar en extrem sammanhållning, något som jag definitivt tror kommer att göra att fler kommer att satsa på att vara med om två år på "Isle of Wight".

Herrlaget slutade på en 11:e plats vilket var en försämring resultatmässigt men en förbättring spelmässigt tyckte jag, vi var närmare lagen i gruppspelet iår och vi kunde ha vunnit alla matcherna men vi hade inte marginalerna på vår sida. I första matchen t.ex. mot Western Isles så tryckte vi verkligen på för ett avgörande 2-1-mål innan dem på matchens sista spark fick göra 1-2. Helt enkelt orättvist, helt enkelt fotboll!

Gotland - Western Isles 1-2
Gotland - Falklandsöarna 2-0
Isle of Man - Gotland 4-2
Gotland - Grönland 5-3

Damerna gjorde en fantastisk insats och tog sig till final hyfsat enkelt, men i finalen visade Åland (som var ett mer samspelt och jämnare lag) att man var snäppet vassare i år och försvarade sin titel. Även om jag inte tyckte att damlaget kom upp i sitt vanliga spel i finalen. Från andra matchen så började hejarklacksarbetet, det som bidrog till den sköna stämningen. För varje match (såväl herr som dam) så höjdes ribban och från att ha suttit och hejat på Gotland lite försiktigt så gick det via nya ramsor, egna låtar, tutor och skrik till sambatrumma, paraplytifo och en läktarfight mot Isle of man som slutade i att både Isle of Man och Gotlands herrar hade gemensam hejarklack i finalen på IFK Mariehamns arena.

---

Det var på Lemböte lägergård som det hela utspelade sig, ett j***igt mysigt ställe där vi;
-Bodde i trebäddsrum
-Hade århundradets mattanter som bjöd på husmanskost och fick alla men i synnerhet Peter Öhman att hamna i en matextas. Bananii på morgonen blev ett beroende för mig, något av det bästa Finland har att erbjuda.
-Hade brygga med kanoter och badplats.
-Hade egen beachvolleyplan (!).
-Gick 30 meter från bryggan och hade en fantastisk bastuanläggning.
-Hade lammhagen bakom oss.
-Bodde långt från civilisation vilket bidrog till att alla fanns på samma område och bättrade på stämningen.
-Spelade "sköning" (kortspel) tills ögonen blödde och sen spelade vi ett par timmar till.

---

Björn Rosenström - Raggarrock
Hurtfull
When the saints go marchin' in
Vilka brudar - våra brudar
Bäst i östersjön

Stoffe har haft blödande gitarrfingrar och vi andra skuren hes röst.

---

Varning, den här spalten kan vara extremt intern!

Tomb - Han är en riktig sexybomb.
Kraft - Aldrig en match utan filmning har haft.
Pierre Levau - Han är fin som få.

Vi är bättre än Game Street!

Jag och Kraft skall hitta "piraten" på facebook!

Adrean, jag har aldrig shippat efter andan så intensivt av skratt som när du väckte Pierre Levau.

Vilket tryck i bastun.

Cilla, Linnea, Jimmy O, riktigt bra frukost kl 05!

Vilka låtval, du är riktigt smart!

---

Jag kommer att återkomma hela veckan med mer historier, mer bilder, mer interna grejer, mera sol och mer minnen!