Katrin läste något spännande i en resehandbok om Castel Sant'Angelo (Änglaborgen), ett fängelse, tortyrkammare, Påvefort och numera museum som stått pall sedan år 120. Fortet är med i Dan Browns bok (som blivit film) "Änglar och Demoner" som sekten Illuminatis hemliga gömställe. Sagt och gjort, vi korsade Tibern och vandrade mot en imponerande fästning.



Ingången i fortet var en lurig spiralbacke, följt av en innomhus-vallgrav med fallucka. Det märktes direkt att det här huset inte var meningen att någon skulle komma in i om man inte var inbjuden. Via ett gäng trappor, diverse utställningar med vapen och annat och ett dussin rum så kom vi tillslut upp på toppen av byggnaden och kunde avnjuta solen och även här en helt okej utsikt.

Vi kunde även se den 800 meter långa hemliga gången "Passetto Di Borgo" som påven Nicolaus III lät bygga mellan Vatikanstaten och fortet för att kunna fly vid en eventuell attack på Påven. Den hemliga gången har använts senast 1494 när påven Alexander VI flydde medan Karl av Frankrike slogs mot Schweizargardet.





Vi tog huvudbron tillbaka och den var naturligtvis smyckad av 10 stycken änglastatyer gjorda av... Bernini.



Längs bron spelades också en annorlunda typ av musik. Två män spelade klassisk musik på glaspjäser med vatten i, ett klart härligt avbrott från alla försäljare som annars trängdes längs turistgatorna.

Utanför Peterskyrkan kom vi ut på Petersplatsen, även den ritad av sonen Giovanni Bernini och uppförd 1659-1667. Här blir det knökfullt med folk när Påven kommer ut och vinkar lite med sin skröpliga arm. Precis till vänster om Peterskyrkan (sett från Petersplatsen) fanns en ingång till Vatikanstaten som vaktades av två vakter från Schweizargardet, Påvens egna livvakter i sina härliga dräkter.
 



Efter 4 långa timmar hade vi sett allt som Vatikanstaten hade att erbjuda oss och vi var nästintill döende vilket gjorde att vi hamnade på en restaurang i något kvarter någonstans nära en Vatikanstat nära dig. Efter första kvällens pizza blev det denna gång en pasta för mig, så att man hade det gjort! Det var grymt skönt att sitta och vila fötterna och ännu skönare att vi nu hade fått kläm på tunnelbanan så att vi kunde ta raka vägen hem.

Men jag, Linn, Sanna och Kjell hade lite mer energi att ge och hoppade därför av i farten vid Fontana Di Trevi för att se den i mörkret, låta en arabisk konstnär måla av oss och sen strosa lite bland turistshopparna.



När vi kom tillbaka till vår tunnelbanestation så fick vi lära oss att det lilla kvarter med parken som vi bodde vid såg EXAKT likadan ut på bägge sidor. Naturligtvis kom vi upp på fel sida men eftersom allt såg ut precis som där vi hade gett oss av på morgonen så gick vi precis som vi gjorde på morgongen och hamnade spegelvänt helt åt helvete. 

Jaja, när vi kom hem så blev det Uno, godis och vin på mor och fars hotellrum och Pappa och Pontus blev snabbt Unofrälsta. Jag tror jag kom sist i alla fall... 

Vi fick en myspysguide med rötter ifrån Irland som snackade mycket och snabbt och på en två och en halv timme lång tur visade han oss det viktigaste i det gigantiska och välfyllda Vatikanmuseét och det Sixtinska kapellet. Vi fick se världens största monument av en kotte, miljoner av statyer, målningar, monument, vävda mattor som var flera hundra år gamla, ovärdeliga tillgångar av egyptisk ovärdeligt material och en målning av Leonardo Da Vinci.





I slutet av turen kom vi in i Sixtinska kapellet som målats av tre stora konstnärer och mest känt är taket som målats av självaste Michelangelo under 4 långa och jobbiga år. I kapellet var det fotoförbud men taket innehåller bilder från skapelseberättelsen.



Efter 20 minuter i Sixtinska kapellet så hade man nackspärr och det firade vi med att käka pizza i museet innan vi gick in i Peterskyrkan. Peterskyrkan tog 120 år att bygga och har sedan 1626 varit världens största kyrka med en giganstisk kupol. I bygget var Michelangelo med på ett hörn och har en känd skulptur av Maria och Jesus stående i kyrkan, men framförallt så var Giovanni Bernini med och arkitektade. Samma Bernini gjorde även Petersplatsen utanför och förekom lite här och där i hela Rom.





Vi mesade lite och tog hissen upp så att vi BARA behövde gå 320 delvis lutande trappsteg upp på utsidan av kupolen. Men när vi kom upp så var det värt varenda trappsteg. En fantastisk utsikt 360 grader över hela Rom.

Nedanför Spanska trappan låg the fancy pancy snobbkvarteren med Prada, Armani, Gucci och gud vet allt och de två små damerna skulle ju naturligtvis in och titta. Jag vågade knappt kliva in genom entréerna eftersom de vaktades av diverse biffar.



Innan vi begav oss tillbaka till hotellet så gick vi förbi Fontana Di Trevi, den gigantiska fontänen som täcker en hel husfasad och skapades av sonen Giovanni Bernini som har en egen tunnelbanestation och ett stort hotell i närheten.
 




Efter en hel dag i värmen så var det skönt att ta det lite chill, Uno, Sambucca och Vin på hotellet innan en äkta Italiensk Pizza på någon restaurang i närheten. Vi bodde mycket bra på Best Western Ambra Palace precis bredvid parken "Piazza Vittorio Emanuele II" och en tunnelbanestation. Frukosten var god, rummen var fina och städade och trots att personalen i entrén var lite trög så ordnade dem allting tillslut. 

Mamma och Pappa fick den bästa utsikten, högt uppe, mot solen, där man såg ut över staden och hade bergen i bakgrunden medan jag, Linn och Sanna bodde på bottenvåningen och blickade ut på en indisk bakgata i skuggan. Men vi fick bubbelbadkar och inte dem så vi fick vara nöjda med det!

Torsdagmorgon och efter en härlig frukostbuffé kl 08:30 så begav vi oss ut i strålande sol med siktet inställt på den största turistattraktionen, Colluseum. Kartan var lättläst och vi genade genom en park fylld med ruiner innan vi kom ut i en korsning och stod mitt emot den gigantiska kolossen.





Dock var det personalmöte och Colosseum öppnade inte förrän 12.00 så vi fortsatte gatan förbi och kom fram till Vittorio Emanuele II-monumentet vid Piazza Venezia. Kungen Victor Emanuele II var the king mellan 1849 och 1878 och till hans ära byggdes sen ett stort marmorpalats som blev kritiserat för sin storlek, sin överbyggnad av en historisk plats och sin utstående färg.



Förutom tre stora statyer så fanns också ett monument över "den okände soldatens grav", en slags hyllning till dem soldater som omkom under första världskriget. En kropp valdes ut bland 11 okända lik och begravdes här och vid monumentet brinner en "evig låga" dag som natt.



Efter att ha kollat inne på graven, snabbt blickat över en utställning på en himla massa flaggor och tagit en välbehövlig fika på en terass så ville vi upp på toppen. Med en hiss kunde man ta sig upp på taket och detta var givet, eftersom man där hade den näst högsta utsikten i Rom (efter Peterskyrkan). Utsikten var fantastisk och solen gassade som allra hårdast.

 

Mellan detta Marmormonster och Colosseum kunde vi överblicka Forum Romanum som är en stor utgrävningsplats av Roms äldsta stadstorg med pelare, tempel och annat smått och gott. Överallt låg utgrävda pelarrester och bitar av statyer men det mesta har blivit plundrat och använts som byggmaterial i andra byggnader.



Ett glasstopp senare så stod vi återigen inför den nästan 2000 år gamla amfiteatern Collosseum som de flesta känner igen från filmen "Gladiator". Den byggdes år 70 e.kr. och användes för groteska lekar med bl.a. gladiatorer, djur, fångar, vatten eller bara till att kasta kristna till tigrar. Den renoverades många gånger ända tills den slutades användas för spel ca 500 e.kr. 

1349 skedde en stor jordbävning som gjorde att bara ungefär en tredjedel står kvar, resten användes som byggsten i bl.a. Fontana Di Trevi och Peterskyrkan. Hela platsen kryllade av turister och framförallt japaner och mitt helhetsintryck var att Collosseum kändes mer som en grej man måste se än ett fantastiskt ställe att va på. 

 


Efter Colosseum var vi trötta på att gå och eftersom vi hade skaffat ett "Romapass" som gav oss fri tillgång till buss, spårvagn och tunnelbana så gjorde vi en chansning och hoppade på den första buss vi såg. Den gick förbi Spanska Trappan där vi hoppade av, åt en fantastisk Panini på ett fik och sen vandrade trappan ner.
 




Längst ner vid trappans början så var det schmockfullt med folk och en fontän i form av en båt (ritad av pappa Bernini) prydde den lilla öppna platsen. Trappan har 138 steg och är egentligen fransk då den byggdes för franska pengar och godkändes av den franske kungen men eftersom trappns fot står på Piazza di Spagna (spanska torget) så har den i efterhand fått det missvisande namnet.