För männen i Egypten handlar allt om att få in turisterna i sin lilla parfymshop eller tröjaffär och det är ganska charmigt och kul, första gången, och kanske andra. Men när man för 20e gången samma dag får samma bemötande, samma fraser och samma affär så blir man så trött att man bara spelar dum och går förbi, då skriker dom att man inte har någon respekt.

Så här lät det alltid:

Egypt: "English? Sweden?"

Svar: "Sweden yes"

Någon eller flera av följande fraser som svar på det:

"Ahh, hopa hopa liten loppa"

"goddag goddag"

"Larsson, Ibrahimovich"

"Ah, Doktor Alban"

"Sechx lasxer i en lachashsk"

Dom skakar hand och håller den ganska hårt medan dom pratar.

"Take a short look in my shop, no hassle, no need to buy just look, best prices and special price for you cause I like swedish."

Går du in i den lilla shopen är du körd och det finns tusen knep dom använder för att du skall bli tvungen att gå in, t.ex. att du skall skriva i gästboken, få en gratis parfym eller bara ta deras "buisnesscard".

Dock finns det 1000 sätt att slippa och vi blev bättre och bättre med tiden.

2 sköna:

Olof halkar efter en kväll på gatan och kommer ifatt:

Niklas: "Va va de om?"

Olof: "Nå jävla shopstorehelvete"

Utanför en fotbollströjaffär:

Egypt: "Come in and look at my t-shirts"

Jag: "No thanks"

"I have all the best players in the world"

"Do you have Kristian Hederfeld?"

"Hedjehrfild yes, Chriztihan Hejjerfeld I have, just inside..."

En liten ödla bodde på vår mur, han hette Jarmo.

Klintlöf var rätt i gasen på att skicka sms till en början tills han märkte att det kostade över 50 spänn styck. Då hade han redan slängt bort 6-700 kronor.

Kraft! Jag är ledsen att säga det Addie, men McGyewer exicterar inte längre. Han mördades. Efter någon typ av utbrott en kväll så formaterades ett av minnena från sommarens succeresa (mina McGuyewerbrillor) till en boll och kastades bort.