Då jag alltför ofta (jämt) jobbar till 24 så börjar rutinen att infinna sig.

(Ta faran in till stan, jobba, ta faran hem till Väte)

På vägen in är man pigg och go och riktigt jobbsugen, och det finns medtrafikanter som kör sakta så man får köra om, kor som sjunger och bönder som sprider skit. Ibland kan det t.o.m. vara sol (?).

Men. På vägen hem. Då känns allt dött. 

Medtrafikanterna sover eller är fulla, korna är döda, bönderna är i ladugården. Allting är svart. Saabens motorljud är det enda som visar på att det finns liv mellan Visby och Väte, och om jag somnar vid ratten så gör det ingenting för mina armar och min fot vet precis (efter 12 år) hur vägen går och min hjärna behövs inte.

Jag har funderat på hur jag skulle kunna ta vara  på de 20 minuter det tar att köra, men jag kan inte komma på något bättre än att slå på stereon och lyssna på Colin Hay.
Colin Hay är århundradets bästa "Åka-hem-från-jobbet-mitt-i-natten-musik" och den får mig att tänka på;

Allt kul som hänt i år, mitt och Niklas skyffe och allt som hände där. Alla kvällar med Hampus som sov över och brände gas i duchen eller något annat puckat. Alla mina och Niklas upptåg med tänsticksbomber, cyklar och en låda kokosbollar. 

Alla fester. Hur dom började, med planering, hur dom slutade, utan planering. Vilka som var där, vart vi gick. 

Den får mig att tänka på den fantastiska flicka som jag i November kärade ner mig i totalt och ägnade all min livskraft åt. Hur jag hade någon att värma mig med när jag vaknade upp och såg snön (eller slask) falla ner. Hur sjukt bra en dag på jobbet kunde börja när man vaknade bredvid den vackraste flickan i världen.

Hur sjukt kul jag egentligen hade i skolan, i korridorerna, i matsalen, i KLASSTUMMET (!). Med min sjukt sköna klass så fanns det inte så många dagar som var pissiga, utan Simon, MARTIN (<3) & Jossan gjorde ju alltid nått sjukt kul så att man fick skratta.

Undertiden lyssnade jag intensivt på just Colin Hay, och därför blir jag nostalgisk när jag sitter i min överklasskärra och susar fram i 80 knyck och väntar på att få svänga in på gården. Lägga i backen. Slänga sig i sängen.

Jag saknar.