Visby AIK har alltid haft en vision. En division 3-vision. Man har varit halvvägs framme ett X antal gånger men aldrig lyckats fullt ut. Som sagt var så var man en division ¾ jojo med Fårösund i slutet av 1990 och början av 2000, och när man åkte ur 3:an 2003 och vann 4:an 2004 bestämde man sig för att satsa allt den här gången. Spelarna var trötta på att skifta division och skulle man åka ner i division 4 igen så skulle många ge upp Visby AIK, speciellt eftersom direktuppflyttning gällde år 2005 och ett annat Gotländskt gäng skulle få chansen. Ledningen visste att det var sista chansen. Dom var tvungna att klara sig kvar.

Till denna satsning gav man fria händer till en man som man senare ångrat att man gav fria händer till. Janne "jag upptäckte Kennedy Bakirsiϋglu" Sandberg. Man skrapade ihop det bästa och mest rutinerade som Gotland kunde erbjuda och profiler som Thenny Ringwall & Johan Hagelqvist styrde laget. Man hade dock testat detta koncept förut och Sandberg ville ha något extra. Några proffs. Två Lettiska proffsspelare (!?) köptes in och skall enligt källor ha fått runt 11´000 i månaden för att tillslut ta Visby AIK till en ny nedflyttningsplats och division 4-spel. Detta var botten för de flesta av spelarna, Janne Sandberg och de lettiska proffsen. Alla försvann. Till säsongen 2006 hade man i princip bara den omtalade 87-årgången att gå på. Att bygga A-laget på den generationen skulle bli som att tämja ett lejon med tigerbalsam på pungen. Jobbigt.

87-årgången spelade juniorallsvenskan 2005 och man gjorde det bra rent resultatmässigt. Men inom gruppen fanns problem. Bråk, utanförskap och bortskämdhet präglade gruppen som fick allt dem ville ha; tröjor med namn på, fika på matcherna, skorna putsade och föräldrar som betalade. Alla låtsades som om att problemen inte fanns och eftersom laget ändå presterade bra i serien så gick man säsongen igenom utan krissamtal eller nederlag.

Till 2006 ingick alla 87:or i A-laget då fler och fler spelare från 3:an svek ju närmare säsongsstart man kom. Folk trodde såklart att AIK med nya tränarduon Tommy Zetterström och Petter Svensson skulle vinna serien överlägset och oddsen på nätsidorna var låga. För säkerhets skull så försökte man också få tag i några lite rutinerade spelare för att komplettera 87:orna. Dock ville inte de gamla beprövade killarna vara med och Christian Johansson (Klintehamn) och Philip Dahlman (IK Graip) blev nyförvärv (målkungar 2005 båda två) och dom trodde att de hade kommit till ett topplag i 4:an. Ha.

Man hade alltså startat om på nytt, sänkt medelåldern med 6-7 år och nu hade man en ny vision. Division 3-gäng som skall hänga kvar, inom 3 år. Först två år i fyran, därefter kommer direktuppflyttningsåret och då skall AIK upp. Därefter hålla sig kvar. Punkt slut. Efter ett par år i trean skall man även komplettera Visby Gute med spelare som håller hög division 3-klass.

Problemen i truppen fanns kvar och laget lyckades inte prestera ifrån början, och när det började gå knackigt så skällde man ännu mer på varandra och 11 individualister kunde inte vinna matcher. Nyförvärven var en besvikelse och forna skyttekungarna Dahlman och Johansson fanns inte ens med i toppen av den interna skytteligan. Men med hjälp av inhyrda 88:or som hade lite stake i sig så lyckades man plocka lite poäng i slutet av säsongen och slutade 5:a av 8:a lag. Alla andra lag på Gotland skrattade. Hånlen. Stadsbornas superbygge fungerade inte och såväl Fårösund som Hangvar älskade det.

I år har man plockat upp ytterligare 5-6 juniorer (88/89) som tros ha en framtid i division 3, och man försökte också i år göra nyförvärv (unga nyförvärv) och lyckades rätt bra i Kevin Wickman som antagligen trodde att Visby AIK skulle vinna i år istället för sin forna klubb IFK Visby och Wiktor Palmgren som man mest känner igen som killen som springer runt med disk på Hamnplan 5.

Man satsade hårt på försäsong och brände av 5 pass/vecka och den intensiva träningen skulle väl kanske kunna bidra till att man hittade en lagmoral och en gemenskap i truppen (något som man definitivt inte hade 2006) men det behövdes även i år något som kunde piffa till laget. Inga jävla lettiska proffs (man hade väl inte råd) utan en hejdundrande spritfest på Traume IP.

"Spritfesten" är beteckningen för det som blev väldigt uppmärksammat i Gotlänsk media (GT, GA & Ove Järlö alltså). Man samlades på Traume IP, klubbens ädelsten, och körde igång. Ledarna hade välkända tävlingar som endast hade ett mål (enligt AIK; två), fylla (+ gemenskap). Någonstans gick det snett, de flesta drack alldeles för mycket och vissa fick lämna festen i ett tillstånd som inte kan beskrivas som normalt. Allting kom ut och folk skrattade inte längre åt Visby AIK, utan tyckte bara att dom var, ja dumma, eller nått.

Gemenskapen sägs dock vara bättre nu, men truppen infekteras fortfarande av individer, parasiter, som befläckar hela lagets insats och hoppas mer på att dom själva gör en grym insats än att laget vinner matchen. Dom som skulle lämna klubben direkt, nu på stubinen, om bara Visby Gute eller t.o.m. IFK Visby erbjöd provträning.

Kommer Visby AIK att ta sig till division 3 i år eller nästa år som målsättningen är? Jag tror inte det. Så länge resterna av den forna 87-truppen finns kvar så kommer fler spelare att hamna i vägen och laget kommer att fortsätta underprestera. Hur många träningar dom än kan tränga in på en vecka.

Det skall tilläggas att 11*8*2 = 176. 176 tusen. Klintehamns IK:s herrtrupp omsatte totalt 158 tusen år 2006, everything inkluded. Visby AIK:s herrars omsättning 2005 vill jag inte ens tänka på. Jag tror inte att man får se den om man frågar.

Profilerna
De riktiga AIK-profilerna har försvunnit men några nya färska profiler är på gång.

Daniel Hultgren
Målkung från den gyllene 87-årgången och den AIK-spelaren som är mest känd utåt från förra året. Har ett tillslag som heter duga och har teknik och målfarlighet.

Marcus Brozin
85:a som är oerhört kvick i tassarna, hård i närkamperna och en av de mest naturliga spelarna i Visby AIK. Gör sitt jobb och gör det diskret. En tränares dröm. Att han har ett förflutet i Hemse BK märks inte i attityden. Genomlugn.

Rasmus Edwardsson
Den tredje 87:an som växt till en division 4 spelare. En aggresiv mittfältare med en outhärdlig kondition och en riktig humörspelare.

Nyförvärven

Kevin Almlöf Wickman
Ett välbehövligt nyförvärv som spelade divison 3 fotboll med IFK förra året och överglänser de flesta andra AIK-spelare i rutin. Kommer att få chansen i Gute så småningom. Han har dock problem att plocka fram rutinen ibland och kan bli lite "Kaj Andersson" i sin mittbacksroll. Talang.

Hussein Al-Asadi
90-kille som var landslagsaktuell som bebis och spåddes en ljus framtid. Fick chansen i Fårösund i fjol men presterade inte speciellt bra då hans teknik och brist på fysik inte är ett framgångsrecept i Division 4. Värvades nu till AIK, kanske i hopp om en mer teknisk omgivning men har fortfarande samma problem; kan inte släppa bollen. Lever på gamla meriter men har hur mycket framtid framför sig som helst.

Wictor Palmgren
Succévärvning från Terranova FF. 87:a med speed som ingen annan och fin teknik. Har dock inte hittat sin naturliga roll i laget utan skjutsas från backposition till forward stup i ett.

Nästa gång: Hangvar SK - "Skogsgläntan, bollbegåvningen och kortberoendet"