FY FAN VAD JAG VILL ..... IBLAND...
Efter att Gym-1:ägaren sagt att det var länge sen vi sågs så kände jag att idag var det dags, att efter 2-3 månaders frånvaro kliva in på Gym 1 igen. Där träffade jag av en ren slump en konstig kille som började snacka med mig och jag märkte väl direkt att han var lite speciell då han inte ville sluta snacka utan fortsätta att störa mig i min extrema utpumpning med typ 5 kilo på maskinerna.
Han berättade plötsligt att han gått på Hejdeskolan (precis som jag) och sen kom det! Han började berätta om att han var mobbad. I princip varje dag var skolan ett helvete för honom och oftast började dagen med att han fick en fet smäll i magen innan de gick in i skolan på morgonen. Att hans mamma var strängaste läraren på Hejde hjälpte honom inte direkt och om hon var sträng mot en kille så fick den här stackars jäveln ta skiten. Han berättade att han hatade skolan i 9 jävla år och hade inga kompisar. Han kunde inte räkna eller skriva p.g.a. hans handikapp och han kunde fortfarande ha problem med att räkna hur många repetitioner han gjort på en gymmaskin. Det var också därför som några i hans klass mobbade honom i 6 år och resten av klassen ignorerade det.
VAD FAN SKULLE JAG SVARA PÅ DET HÄR?
Skulle jag säga "nej vad jävligt, vad tråkigt"? Skulle jag bli förbannad? Jag satt bara och lyssnade vidare och ville hoppa in i hans historia och spöa dom jävla asen som han berättade om.
Men han hade en räddning, Pingisklubben, där var dom sjyssta och han fick han vara med och träna i Hejdes gympasal, han fick åka med och tävla i Garda och ingen var intresserad av att reta honom för att han hade mentala handikapp. När han berättade om tiderna i pingisklubben så såg han plötsligt mycket gladare ut. Han levde endast för att spela pingis och när han inte vann sin favorittävling i första försöket så tränade han ännu mer och vann tillslut Guldracket.
Jag visste inte vad jag skulle säga, man har ju läst så mycket skit, men jag har aldrig upplevt en kille som tittat mig rakt i ögonen och berättat nått så jävligt, nått man inte kan och inte vill föreställa sig om man inte upplevt det. Det som gör det sjukare är att det är Hejde och några av dom som var med är säkert föräldrar på Gotland och om han berättat namnen på dom så hade jag säkert känt igen nån.
Guy Ritchie gör det igen. Efter "Lock, Stock and Two Smoking Barrels" och "Snatch" så gör han en tredje helt underbar gangsterfilm i "Revolver". Jason Statham (båda nämnda filmerna, Crank, Italien job) gör som vanligt en brutal roll och många av gangsterkillarna känns som vanligt igen. DvD-släpp onsdag.
Håll i hatten. I snart ett år har vi väntat och äntligen har redaktionen på den här bloggen köpt upp rättigheterna till en exklusiv intervju med den mest jordnära och intressanta Vätebon.
Författaren, skådespelaren, regissören, bilmekanikern och pojkvännen. Hampus Hägg. Vi går in på djupet och vänder på alla stenar. Vem är han egentligen och allvarligt, vad ska man ha han till?
Han berättade plötsligt att han gått på Hejdeskolan (precis som jag) och sen kom det! Han började berätta om att han var mobbad. I princip varje dag var skolan ett helvete för honom och oftast började dagen med att han fick en fet smäll i magen innan de gick in i skolan på morgonen. Att hans mamma var strängaste läraren på Hejde hjälpte honom inte direkt och om hon var sträng mot en kille så fick den här stackars jäveln ta skiten. Han berättade att han hatade skolan i 9 jävla år och hade inga kompisar. Han kunde inte räkna eller skriva p.g.a. hans handikapp och han kunde fortfarande ha problem med att räkna hur många repetitioner han gjort på en gymmaskin. Det var också därför som några i hans klass mobbade honom i 6 år och resten av klassen ignorerade det.
VAD FAN SKULLE JAG SVARA PÅ DET HÄR?
Skulle jag säga "nej vad jävligt, vad tråkigt"? Skulle jag bli förbannad? Jag satt bara och lyssnade vidare och ville hoppa in i hans historia och spöa dom jävla asen som han berättade om.
Men han hade en räddning, Pingisklubben, där var dom sjyssta och han fick han vara med och träna i Hejdes gympasal, han fick åka med och tävla i Garda och ingen var intresserad av att reta honom för att han hade mentala handikapp. När han berättade om tiderna i pingisklubben så såg han plötsligt mycket gladare ut. Han levde endast för att spela pingis och när han inte vann sin favorittävling i första försöket så tränade han ännu mer och vann tillslut Guldracket.
Jag visste inte vad jag skulle säga, man har ju läst så mycket skit, men jag har aldrig upplevt en kille som tittat mig rakt i ögonen och berättat nått så jävligt, nått man inte kan och inte vill föreställa sig om man inte upplevt det. Det som gör det sjukare är att det är Hejde och några av dom som var med är säkert föräldrar på Gotland och om han berättat namnen på dom så hade jag säkert känt igen nån.
Guy Ritchie gör det igen. Efter "Lock, Stock and Two Smoking Barrels" och "Snatch" så gör han en tredje helt underbar gangsterfilm i "Revolver". Jason Statham (båda nämnda filmerna, Crank, Italien job) gör som vanligt en brutal roll och många av gangsterkillarna känns som vanligt igen. DvD-släpp onsdag.
Håll i hatten. I snart ett år har vi väntat och äntligen har redaktionen på den här bloggen köpt upp rättigheterna till en exklusiv intervju med den mest jordnära och intressanta Vätebon.
Författaren, skådespelaren, regissören, bilmekanikern och pojkvännen. Hampus Hägg. Vi går in på djupet och vänder på alla stenar. Vem är han egentligen och allvarligt, vad ska man ha han till?
Kommentarer
Trackback