En gång så såg jag ljuset och det var inte Marteboljuset utan något större, ljusare liksom. Ur ljuset kom en liten liten häst som hette Conny och han hade inte det där typiska travet som jag antar att hästar har utan han svävade mer fram som på ett litet litet moln av sol. Conny var en rätt skön typ som snackade på brejd gåttlänske och han hade med sig två brassestolar så vi slog oss ner på stranden ett tag och bara njöt av solen och värmen.

Conny hade en extremt bra insikt i världen och livet, och han tyckte det var rent ut sagt fördjävligt med Max Hamburgarrestaurangen i Visbys kösystem, samtidigt så tyckte han att Steven Gerrard utan tvekan var världens bästa och mest underskattade fotbollsspelare och sen gillade han Ica Maxis självscanning. Vi hade dock en ganska lång och argsint disskussion när det visade sig att Conny faktiskt var en beundrare av lösvikts-muslin och ofta körde lite havreblandningar med torkad ananas medan jag sedan tidigare uttryckt min tveksamhet inför detta påfund.

Någonstans runt 2-3 timmar efter att Conny så storartat överraskat mig så var det dags att gå skilda vägar då han skulle rädda tusentals barnfamiljer från en skenande bäver och ta en titt på torskens situation i Östersjön samtidigt som jag skulle langa korv och hjälpa tanter med lufttryck på macken.