Augusti 2007 så blir min mobiltelefon stulen, 3 månader gammal. Det var en skön telefon, oslagbar, en "cybershot", K800. Den passade i min hand, gjorde som jag ville, tog kort på rätt personer, spelade alltid musik jag gillade. Man kunde ringa med den också...

Att köpa en ny telefon tog emot, och jag köpte en billigare. Drygt? Ja, men inte det som grämer mig mest.

Sedan augusti 2007 så betalar jag 150 kronor i månaden för en telefon som troligtvis blivigt upplåst, använd, tappad, kastad och sönderslagen av någon jävla fastlänning, kanske en kändis. Jag kommer att fortsätta att betala för telefonen jag inte har i ett år till.

Det är drygt...