SKADAD.

Våldtagen mentalt av det kapitalistiska påfundet: "inventeringsdag".

Har lagt mig på soffan nu men när jag blundar ser jag bara siffror.
Matematiskt överansträngd.
Att året runt ha en kassa som säger till en vad man skall göra, vad det kostar och vilken växel som skall ges gör att hjärnan säckar ihop och ens inflödestollerans av siffror sänks något enormt. Sen kommer denna 10-timmars dag då alla årets missade siffror mals ner som i en köttfärs och trycks in genom pannbenet i ett enormt flöde för att tillslut rinna ut genom öronen. Ljusbrun halvlös färs som sakta rinner ut genom öronen... det låter inte så jättemysigt eller hur?

Det är inte det värsta att göra själva räknandet på varor. Men att sedan sätta sig med en bunt papper och bara räkna, räkna, räkna, det är mustigt. 

 234*22,5:-, 56:-, har han skrivit en 2:a?, 33 st, 445st, 2st, låsspray, mjölkchoklad, bananer och dasspapper.

Men nu är det klart. Nu återstår bara några timmars flashbacks, huvudvärk och soffliggande, sen är det hela 365 dagar tills nästa gång.