Totalt uppgivet.

Som när du tillslut bestämt dig för att köpa den där dyra elektronikprylen som är nedsatt och så är den slutsåld.
Som första året när tomten inte kommer.
Som när du är aphungrig, inget är öppet och du upptäcker att kylen är tom.
Som när du upptäcker att Robin Hood har "tagit allt mitt guuuuuld".
Som om SVT lägger ner Kalle Anka och köper in Anna Anka.
Som Susanna Kallur när hon klipper första häcken i OS-finalen och faller till marken.
Som för Foppa när han missar guldet 1994.
Som för Foppa när han skadar foten, igen.

Onsdagmorgon, 08:57.

Bilen har fått stått i garaget, har äntligen orkat fixa besiktningstid, vi har kollat alla lampor och bälten och småkrafs, kört runt 10 minuter och bromsat, stått på tomgång 5 minuter. Allt är riggat.

Då. Fantastico!!

Fläkten går igång och ur motorutrymmet på vår Nissan Micra K10 så bolmar det rök som av vatten och glycol. Kylarslangen har hamnat emot fläkten som brännt hål på slangen och vattnet står som en stråle ut över motorn vilket resulterar i att micran mer liknar ett ånglok, ett överarbetat ånglok. Jag blir iskall inombords.

Total uppgivenhet.

Gått upp i ottan, varit pedantiskt, ska satsa 300 spänn, och så har man förlorat innan man ens kommit in. Jag hinner precis ut, kliva in i vattenröken och lyfta upp huven när den stora tavlan visar: "NYY121 in i port B." Piiiiinsamt.

Men.

Som när du hittar den där prylen ännu lite billigare.
Som när småkronorna äntligen slår Kanada i mellandagarna.
Som när Foppa går på isen för 32:a comebacken och tar sitt SM-guld?
Som när du slipper jobba på nyår.

Två härligt morgonpigga gubbar i den där smaklösa grön/blåa overallen med färgglada oranga och röda trekanter, bara ignorerar att bilen ser ut att sjunga på sista versen utan kör på standardrutinen med lysen, bromsar, avgaser och underredet.

Blankt papper. Plötsligt händer det.