Slumdog Millionaire

"Slumdog Millionaire" kliver in som nummer två på listan över flest Oscarsnomineringar 2009 med totalt 10 stycken varav 2st i samma kategori (bästa sång). Det speciella med den här (amerikanska) filmen är att den utspelar sig i Indiens typiska slumkvarter med indiska skådespelare och riktiga indiska slumbarn i barnrollerna som lärts upp av filmteamet.

Det hela fokuserar på en häpnadsväckande omgång av Indiens "Vem vill bli miljonär?" (bara det är ju roligt) där 17-årige Jamal Malik sitter i heta stolen och får frågorna av Indiens svar på Bengt Magnusson. Samtidigt som Jamal tar sig upp steg för steg (efter att ha brännt en livlina på en av de första lätta frågorna) så växlar historien till hur Jamal växte upp och hur han kan svara på frågorna en och en.

Jamal hade allt annat än en lätt uppväxt (skräll) och tillsammans med sin idiotiske storebror och sin förälskelse och barndomsvän Talikabadade han i bajs, tiggde på gatorna, fick stryk och togs till fånga av musiker som brände bort ögon på sjungande barn för att tjäna pengar på dem.

När Jamal når frågan för drömmen och sista nivån 20 miljoner rupies så går mistluren som innebär att han får komma tillbaka kvällen efter för att fortsätta till publikens extas. För Jamal blir det dock inte så roligt när dem börjar tortera och förhöra honom för att få reda på hur den här 17-årige killen från slummen kunde fuska sig till högsta nivån.



Den här filmen skildrar Indiens gator och en typisk tragisk uppväxt på ett fantastiskt sätt samtidigt som den ger en slags skön lycka för en när Jamal sitter där och tampas med den otroligt härliga och myglande programledaren som hela tiden försöker psyka Jamal till förlust. Upplägget är otroligt bra och växlingarna mellan tv-studion, Jamals uppväxt och förhörsscenerna är lysande när man väl kommer in i det och får en uppfattning om hur det hänger ihop. Musiken är upphöjd till skyarna av kritiker och oscarsjuryn och det kan väl stämma att det var bra musik och så men det som jag tyckte var bäst var ju helt klart fotot, bilderna och hela slummen.

Fast mer specifikt "bäst" var tiden i heta stolen med programledaren, outstanding!

Slumdog kommer jag se igen, snart, så inget snack om att det blir fem av fem toasters, kanonbra!


Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail (bara jag som ser):

Din blogg?

Din åsikt:

Trackback