Benjamin Buttons otroliga liv.
I slutet av februari är det dags för Oscarsgalan 2009 och tills dess kommer jag att ta upp ett gäng av de filmer som är nominerade och först ut är bioaktuelle "Benjamin Buttons otroliga liv" (The Curious Case of Benjamin Button).
Historien om Benjamin Button är en historia som fascinerar.
När Benjamins mamma dör i barnsäng och hans pappa för första gången ser det vanskapta barnet så tar han direkt barnet med sig och i sorg och förtvivlan så lämnar han barnet och en mindre summa pengar på trappen till ett äldreboende. Det lilla barnet hittas av skötaren Queenie som bestämmer sig för att ta hand om det till det dör, för det är doktorns definitiva besked att barnet kommer att göra eftersom det redan vid födseln var dövt, rynkigt och led av svår reumatism.
Men Benjamin Button dör inte utan fortsätter att växa i kroppen och bli yngre till utseendet och lurar hela sin omgivning då han i skägg, rullstol och en gammal mans kropp börjar att utforska världen. Han får tidigt en vän i Daisy som är ett normalt växande barn och lär känna Benjamin på ett sätt som ingen annan gör. Benjamin och Daisy följs åt filmen igenom och fokus sätts på den tid då de börjar möta varann, Benjamin som en äldre man på väg mot sin ungdom och Daisy vice versa.
Hela historien är som sagt fascinerande och det känns som en smashboll att göra en film av den och att första timman känns som en komedi är inte så konstigt med tanke på vilka sköna situationer som uppstår när man har en uppväxt likt den Benjamin har. Hela biosalongen glädjs med den lille gubben som leker med plastsoldater och den senile gubben som tjatar om hur han träffats av blixten.
Mot mitten går filmen över i mera action när Benjamin träffar kapten Mike och drar ut till havs och tillslut möter kriget, alkoholen och kvinnorna. Mittenbiten är väl den enda biten som stelnar till lite lite lite, men det är också här som alla förutsättningarna skapas då Benjamin och Daisy fortsätter att hålla kontakten trots Benjamins äventyr i Ryssland och Daisys danssuccé i New York.
Redan i mitten så anar jag hur sista timmen kommer bli och visst blir det nästan 40 minuter av storgråtet drama när filmen når sin kulmen och sin upplösning där historien flätas ihop så fantastiskt med kvinnan som ligger på sin dödsbädd och ber att få höra mer ur Benjamin Buttons dagbok.
Det är verkligen detaljerna och stämningen som gör den här filmen och jag kan inte sluta tänka på och jämföra den med "Parfymen".
Vi har en film som nästan är smått obehagliga 3 timmar lång men där historien bara blir bättre och bättre och där det aldrig var något snack om betyget från min sida. 5 av 5 toasters, kanonkul!
Nu återstår bara att se om historien om Benjamin Button tar över som Oscarsgalans stora vinnare efter förra årets (No country for old men, som jag gärna påminner om) och det borde den göra, nominerad till 13 av 18 möjliga kategorier så slår den nog inte rekord (11 oscars) men 4-6 borde den kunna skrapa ihop.
Historien om Benjamin Button är en historia som fascinerar.
När Benjamins mamma dör i barnsäng och hans pappa för första gången ser det vanskapta barnet så tar han direkt barnet med sig och i sorg och förtvivlan så lämnar han barnet och en mindre summa pengar på trappen till ett äldreboende. Det lilla barnet hittas av skötaren Queenie som bestämmer sig för att ta hand om det till det dör, för det är doktorns definitiva besked att barnet kommer att göra eftersom det redan vid födseln var dövt, rynkigt och led av svår reumatism.
Men Benjamin Button dör inte utan fortsätter att växa i kroppen och bli yngre till utseendet och lurar hela sin omgivning då han i skägg, rullstol och en gammal mans kropp börjar att utforska världen. Han får tidigt en vän i Daisy som är ett normalt växande barn och lär känna Benjamin på ett sätt som ingen annan gör. Benjamin och Daisy följs åt filmen igenom och fokus sätts på den tid då de börjar möta varann, Benjamin som en äldre man på väg mot sin ungdom och Daisy vice versa.
Hela historien är som sagt fascinerande och det känns som en smashboll att göra en film av den och att första timman känns som en komedi är inte så konstigt med tanke på vilka sköna situationer som uppstår när man har en uppväxt likt den Benjamin har. Hela biosalongen glädjs med den lille gubben som leker med plastsoldater och den senile gubben som tjatar om hur han träffats av blixten.
Mot mitten går filmen över i mera action när Benjamin träffar kapten Mike och drar ut till havs och tillslut möter kriget, alkoholen och kvinnorna. Mittenbiten är väl den enda biten som stelnar till lite lite lite, men det är också här som alla förutsättningarna skapas då Benjamin och Daisy fortsätter att hålla kontakten trots Benjamins äventyr i Ryssland och Daisys danssuccé i New York.
Redan i mitten så anar jag hur sista timmen kommer bli och visst blir det nästan 40 minuter av storgråtet drama när filmen når sin kulmen och sin upplösning där historien flätas ihop så fantastiskt med kvinnan som ligger på sin dödsbädd och ber att få höra mer ur Benjamin Buttons dagbok.
Det är verkligen detaljerna och stämningen som gör den här filmen och jag kan inte sluta tänka på och jämföra den med "Parfymen".
Vi har en film som nästan är smått obehagliga 3 timmar lång men där historien bara blir bättre och bättre och där det aldrig var något snack om betyget från min sida. 5 av 5 toasters, kanonkul!
Nu återstår bara att se om historien om Benjamin Button tar över som Oscarsgalans stora vinnare efter förra årets (No country for old men, som jag gärna påminner om) och det borde den göra, nominerad till 13 av 18 möjliga kategorier så slår den nog inte rekord (11 oscars) men 4-6 borde den kunna skrapa ihop.
Kommentarer
Postat av: Champot
"Beenjaminn"
Trackback