Nu är den äntligen här, den lilla lilla berättelsen om vad som egenltigen hände på nyår. Och varför. Och berättat med bilder. Så klart.

---

En man jobbade till 18 och "raggaduschade" lite snabbt och kastade på sig en väst, ett par kassor groggvirka, snacks, och mat samt en tjej. Dr Chulias pappa som vi lite skämtsamt kan kalla för Christos [Kristos] kom och plockade upp oss.

En annan man var väldigt taggad på att fira nyår. Så taggad att han i full nyårsutrustning satt och stampade på max medan han väntade på att Chulias pappa Christos skulle komma och hämta upp honom. Vi åkte fortfarande med.

I en otroligt mysig lägenhet (ovanpå f.d. Underbar) hade ett gäng klämt in sig och så var det knytisbuffé av det mumsiga slaget. Tacopaj, ostpaj, mat med konstigt namn (antagligen franskt), gekisk sallad och pizza (?!). Ja just det, och bröd som någon enligt denne själv kämpat med klockan 6 på morgonen. Denne någon höll också krampaktigt i sin "Bols Coffe" hela kvällen och när plastglasen var slut så var det bara att dricka ur flaskan.

Sen var det allmänt tjo och tjim med diverse drinkar, efterrätt, singstar (oh herre gud vilken plåga) och mysande.

En mäktig synkronisering gjordes mellan Hampus klocka och Fröken ur med hjälp av min mobil och ett tidtagarur. Seriöst svårt att synka med sekundvisare och allt, krävdes all min kunskap från Matte D och ett par samtal till lilla fröken.

Sen lunkade vi iväg till kyrktrappen (för där skulle det va drag?) och på vägen dit så trodde man seriöst att man var med i någon slags blandning av Valdemar Atterdags brandskattning och Irakkriget. Man gick i Visbys gränder och några "nuts" skickade ut raketer rakt ut från kyrktrappen så dem small ganska nära en när man gick och det var inte direkt 1 raket. Så där sprang man som till 100% inne i sin gamla Counter Strike-roll.

Hejdlöst yrande på Kyrktrappen. Men äntligen hittade jag någon att sjunga in det nya året med, Martin, min Martin, en av oss soldater som så svårt piskades till arbete (not) av General Christer och Furir Sture. Tillsammans sjöng vi på gatorna i Tallinn och tillsammans sjöng vi på Nyår 08/09. "Tallinn, Tallinn, *ajsiga Tallin! Låt oss.."
 
Av någon anledning så gick inte jag och Hampus med dem andra tillbaka in i lägenheten utan blev sittande på en avsats medan Hampus ringde sin familj och sjöng en sång, jag ringde Sanna och Hampus sjöng en sång, samt att vi ringde Norge 10 minuter och Hampus sprang i väg med mobilen.

När vi väl kom in så kom det som en chock, vissa mindre nyårspigga folk (host host Martin!) hade vandrat hemmåt och helt plötsligt hade ett nytt gäng dykt upp. Ett gäng gamla Hejdesoldater i Isabell, Simon och Ville Vässla. Okej han kallades aldrig Ville vässla. Den här kvällen fick han gå under namnet "Vätelimpe-Ville" så att Linn skulle fatta att han bodde vid bageriet. Äckligt positiv vändning för kvällen... 

Ytterligare en "Nu är jag nog tillräckligt drucken för att köra slå-ölen-med-den-andra-ölen-så-att-hela-skiten-svämmar-över"  signerad....killen med ölfläckarna...

Klockan fyra kanske, blev vi dock mer eller minde påtvingade att gå hem och det kändes som en rätt soft grej att göra även om vägen hem tog oerhört lång tid på grund av alla möjliga segheter. Rätt lätt att somna? Ja.