Jag tror att Carlsberg gjorde vädret på Åland för det var ta mig tusan "probably the best whether in the world". Det var sån gassande sol ända fram tills vi fick vår första lediga dag och då var det iofs lite halvmulet en stund men sen vart det solen igen. Direkt efter damfinalen så började det hällregna som om gud bara ville att vi skulle marchera en stund i regnet till Game Street för att inse att vi borde åka hem istället. När bussen väl tagit hem oss så försvann regnet och det blev en perfekt kväll för bastu och bad för att på hemresedagen återigen bli solsken.

Tog inte gud oss ifrån Game street?



Jag tror att bastun nådde sin absoluta [tåpp nåtch] när de enda två som svikit oss och stannat på Game Street (ni vet vilka ni är) kom tillbaka till Lämböte och gled in i bastun och fick motta den redan fullt uppvärmda allsångsklackens;
"Bättre än Game Street"
"För vi är bättre än Game Street"
"Bättre än Game Street"
"För vi är bättre än Game Street"

Och sen en when the saints go marchin in uppepå det...

---

Jag och Kraft fick höra öknamnen "spinkis" och hör och häpna "fläskberget" under båtresan hem. BARA för att jag råkade ta lite mycket kvällsmat, jag växer faktiskt ännu. När båten gungade fick jag höra "sitt still" och sånna grejer. Ska man behöva ta det?



Det var många andra som fick smeknamn också (får se hur många jag kommer på nu);

Kapten blod (Miss Gjörloff)
Yngst o Tyngst (Mr Gjörloff och Svenserud)
Hulken (Marion)
Blixten (Edwardsson)
Tomb the sexy bomb (Tomb the sexy bomb)
Bonken? (Boberg)

"Sarorna" fick en egen låt t.o.m, självklart "Sarah" med Mauro Scocco.


Kapten blod och Kurre.

---

Kvällen då vi torskade sista gruppmatchen mot Isle of Man så kom vi hem till ett fullständigt öde-läger, och tillråga på allt så var entrén låst. Att bara killarnas duchrumsfönster stod öppet gjorde att man började ana små små djävulska ugglor i the fokkin mossen och när vi till sist kom in och alla tjejer var borta, det var tyst som hemma hos döden och deras rumsdörrar var låsta så kändes det inte alls bra.

Våra väskor var ihopsatta med varann, jag tror skor var ihopsatta och i allas sängar låg chips- och knäckebrödssmulor.

---

På allmän begäran får jag väl dra en anekdot från Game Street (avslutningsfesten)!
Jag ville ju inte alls ha en Bermuda-jacka (eftersom jag har en från förra gången) så jag gick och försökte inte alls byta in i det sista och klockan 21:57 får jag panik eftersom bussen skulle gå ut till Lemböte klockan 22. Kastar mig fram bland ölande engelsmän och oranga Menorca-folk för att bli tvungen att lämna drickan jag bar på i utgången och sen kasta mig ut på gatan för att se att bussen ännu stod kvar.

Jaha, dem hade ju inte ens bråttom, stod och softade och väntade på mer folk till typ 25 minuter över. Så i frustration över spilld mjölk och en svettig löptur så frågade jag tant busschafför om jag inte kunde dra lite info för bussen. Kör på sa hon och jag klev in i bussen kl 22´00 och kan ha sagt någonting i stil med:

"Hör upp Gotland!
Spänn fast säkerhetsbältena för det är jag som kör.
Och jag kan ha tagit en öl."

---

Jonathan Ingman var inte glömd på Åland! Jag trodde personligen att detta skulle bli ett ö-spel utan en skymt av vår krullige vän från Innerstan men det var snarare tvärt om för vart vi än åkte i city så stod han där.


Ganska lika va?

---

Over and out



Fast nu ångrade jag mig djupt och vill hellre avsluta med den här bilden fast jag låter den andra bilden vara kvar eftersom jag är för lat för att orka ta bort och göra om så jag lägger hellre mer tid på att bara fortsätta skriva fastän det egentligen bara tar mer tid och hade jag gjort som jag inte orkade först direkt så hade jag varit klar nu men istället skall jag fortfarande infoga bilden.



Sådär, två äkta sjömän som har lyckats sänka en kanot men fortfarande paddlar. Adrean och Malcon, ingen man vill ha med sig i kanoten...