Med dem ordinarie teamcheferna på Irland respektive på golfresa så fick jag och Gute denna helg ställa upp som Chefsmekaniker och teamchefer åt två tonårsdårar till lillasystrar. Dessutom skulle dem göra sin allra första folkracetävling vilket gjorde det hela ännu mer nervöst. Ett jobb som kräver lugn, tålamod och som när som helst kan urarta till slagsmål, hårda ord och dålig stämning.

Normalt så brukar man inte behöva meka så mycket under tävlingen, inga stora projekt i alla fall men den här helgen slutade i:

En totalt krossad dörr.
2 punkteringar.
Ett batteribyte.
Massa riktande.
Kokande bil, och igen.
Byte av kylare.
Ett bakdäck som satt fast.
Efter sista heatet hade vi två bilar som inte gick att köra, den ena gick inte att starta och den andra gick inte att lägga i ettans växel på.
Att bägge två fick varsin svartflagg.

Och då har jag missat a lot.



Jag tyckte ändå att det var jätteskoj och det gick jättebra för dem tillslut, de körde mycket fortare i sista heatet än i första, och att dem bägge två blev stående i vallen sista dagen visade på att dem körde mycket fortare och inte hann med att svänga. Det är bra.

Bägge fick också en svartflagg och var inblandad i någon påkörning vilket också är bra då man måste bli van med att det smäller lite.

Till nästa tävling är fader vår tillbaka vilket känns som en liten lättnad för det var ta mig tusan ingen dans på rosa moln att coacha och hjälpa våra små söta men helt oförutsägbara tonåringar till småsyskon.