I går var det dags för ett Halvmarathon igen men denna gång (den tredje) i min brors tempo. Viiiiilket var en extrem skilldnad. Runt 1,4 mil så började det bli jobbigt och ju närmare 2,1 mil vi kom desto närmare döden kom jag. Det enda som fick mig framåt var tanken på den härliga vattenkranen vid P18-planen!

Tillslut blev det 21 km på 1 timme och 57 minuter.

Men sen var jag förstörd ungefär hela kvällen...