Inför min första "Jokkes Minne"-turnering i Fårösund så laddade jag SJÄLVKLART upp med att se en Gotlänning vara den förste svensk på 31 år att höja JVM-pokalen! JVM är inte A-laget men nog kändes det större!? Jag tror att lika många svenskar satt klistrade framför tv:n inför den här finalen som om det hade varit A-VM. Kanske fler?

Hur som helst åkte man den natursköna vägen ut till Gotlands norra spets för att göra sitt första fotbollspass på en månad med 4 extra kilo julmat väl balanserat runt midjan. Dalhem IF hade 2 lag med i turneringen och vårat lag lirade en kassaskåpssäker fotboll och gick igenom gruppen obesegrade (3 vinster, 1 oavgjord). Roger höll supertätt bakåt och släppte bara in en straff och Boga försökte sig på drömcykelsparkar. Allt var frid och fröjd så att säga.

I kvartsfinalen blev det till och med ännu bättre och vi spelade ut ett totalt register och gjorde 4-0 på 12 minuter med bud på mer. Det var klapp-klapp och undertecknad fick till och med göra en solorejd, några överstegare, ett väggspel med Jonte Bogren och avsluta med att "PetterHanssona" in bollen.

Men i semifinalen blev det en jämn tillställning mot det andra Dalhemlaget och ett riktigt pissmål avgjorde till vår nackdel. Kanske var det nyheten om Jimmy Orleifssons övergång till FC Gute som fick vårt lag att tappa lust. Hur som helst fick just Orleifsson gå till final och vårat lag fick gå och duscha.

I finalen vann Dalhem IF Vit över Visby AIK och fick lyfta pokalen precis som Johan Larsson.

I övrigt kan det noteras att division3-laget Fardhem kom till Fårösund med 4-5 juniorer, Jesper Nyman, en inringd Jonathan Levin samt en ombytt tränare i Fredrik Karlsson. Man kom sist i vår grupp gav verkligen inga bra vibbar. Det kändes ganska oseriöst och jag tror inte att det stärkte deras aktier i att få några övergångar! Synd.

Grattis Dalhem Vit och Sverige.