Efter en helt uppochnervänd måndag där stormande trötthet och överenergiska ryck avlöste varandra på ett 14-24 arbetspass så känner jag tillslut idag att jag kanske har landat i mitt liv igen. Två kilo tyngre i magen och två miljoner intryck tyngre i hjärnbalken.

Runt runt runt i huvudet snurrar Viktor Emanuele II, Da Vinci, Michelangelo, Rafael, Påvisar, Bernini, Borromini, piazzor hit och dit, statyer, fontäner, torn, extrema byggnadsverk i kolossala former och kyrkor stora som palats.

Rom är en hel stad av imponerande byggen som hör ihop med stora historiska män. Man kunde vandra en liten gata och plötsligt stå vid ett stort palatsliknande ting som inte ens fanns med på kartan, konkurransen på turistkartan var helt enkelt för stor.

Alla mina förväntningar på Rom infriades dubbelt upp och nu när jag kommit hem och börjat smälta allt så kommer jag att skriva lite om varje dag, vad vi såg och vad vi gjorde.