Torsdagmorgon och efter en härlig frukostbuffé kl 08:30 så begav vi oss ut i strålande sol med siktet inställt på den största turistattraktionen, Colluseum. Kartan var lättläst och vi genade genom en park fylld med ruiner innan vi kom ut i en korsning och stod mitt emot den gigantiska kolossen.





Dock var det personalmöte och Colosseum öppnade inte förrän 12.00 så vi fortsatte gatan förbi och kom fram till Vittorio Emanuele II-monumentet vid Piazza Venezia. Kungen Victor Emanuele II var the king mellan 1849 och 1878 och till hans ära byggdes sen ett stort marmorpalats som blev kritiserat för sin storlek, sin överbyggnad av en historisk plats och sin utstående färg.



Förutom tre stora statyer så fanns också ett monument över "den okände soldatens grav", en slags hyllning till dem soldater som omkom under första världskriget. En kropp valdes ut bland 11 okända lik och begravdes här och vid monumentet brinner en "evig låga" dag som natt.



Efter att ha kollat inne på graven, snabbt blickat över en utställning på en himla massa flaggor och tagit en välbehövlig fika på en terass så ville vi upp på toppen. Med en hiss kunde man ta sig upp på taket och detta var givet, eftersom man där hade den näst högsta utsikten i Rom (efter Peterskyrkan). Utsikten var fantastisk och solen gassade som allra hårdast.

 

Mellan detta Marmormonster och Colosseum kunde vi överblicka Forum Romanum som är en stor utgrävningsplats av Roms äldsta stadstorg med pelare, tempel och annat smått och gott. Överallt låg utgrävda pelarrester och bitar av statyer men det mesta har blivit plundrat och använts som byggmaterial i andra byggnader.



Ett glasstopp senare så stod vi återigen inför den nästan 2000 år gamla amfiteatern Collosseum som de flesta känner igen från filmen "Gladiator". Den byggdes år 70 e.kr. och användes för groteska lekar med bl.a. gladiatorer, djur, fångar, vatten eller bara till att kasta kristna till tigrar. Den renoverades många gånger ända tills den slutades användas för spel ca 500 e.kr. 

1349 skedde en stor jordbävning som gjorde att bara ungefär en tredjedel står kvar, resten användes som byggsten i bl.a. Fontana Di Trevi och Peterskyrkan. Hela platsen kryllade av turister och framförallt japaner och mitt helhetsintryck var att Collosseum kändes mer som en grej man måste se än ett fantastiskt ställe att va på. 

 


Efter Colosseum var vi trötta på att gå och eftersom vi hade skaffat ett "Romapass" som gav oss fri tillgång till buss, spårvagn och tunnelbana så gjorde vi en chansning och hoppade på den första buss vi såg. Den gick förbi Spanska Trappan där vi hoppade av, åt en fantastisk Panini på ett fik och sen vandrade trappan ner.
 




Längst ner vid trappans början så var det schmockfullt med folk och en fontän i form av en båt (ritad av pappa Bernini) prydde den lilla öppna platsen. Trappan har 138 steg och är egentligen fransk då den byggdes för franska pengar och godkändes av den franske kungen men eftersom trappns fot står på Piazza di Spagna (spanska torget) så har den i efterhand fått det missvisande namnet.