Utanför Peterskyrkan kom vi ut på Petersplatsen, även den ritad av sonen Giovanni Bernini och uppförd 1659-1667. Här blir det knökfullt med folk när Påven kommer ut och vinkar lite med sin skröpliga arm. Precis till vänster om Peterskyrkan (sett från Petersplatsen) fanns en ingång till Vatikanstaten som vaktades av två vakter från Schweizargardet, Påvens egna livvakter i sina härliga dräkter.
 



Efter 4 långa timmar hade vi sett allt som Vatikanstaten hade att erbjuda oss och vi var nästintill döende vilket gjorde att vi hamnade på en restaurang i något kvarter någonstans nära en Vatikanstat nära dig. Efter första kvällens pizza blev det denna gång en pasta för mig, så att man hade det gjort! Det var grymt skönt att sitta och vila fötterna och ännu skönare att vi nu hade fått kläm på tunnelbanan så att vi kunde ta raka vägen hem.

Men jag, Linn, Sanna och Kjell hade lite mer energi att ge och hoppade därför av i farten vid Fontana Di Trevi för att se den i mörkret, låta en arabisk konstnär måla av oss och sen strosa lite bland turistshopparna.



När vi kom tillbaka till vår tunnelbanestation så fick vi lära oss att det lilla kvarter med parken som vi bodde vid såg EXAKT likadan ut på bägge sidor. Naturligtvis kom vi upp på fel sida men eftersom allt såg ut precis som där vi hade gett oss av på morgonen så gick vi precis som vi gjorde på morgongen och hamnade spegelvänt helt åt helvete. 

Jaja, när vi kom hem så blev det Uno, godis och vin på mor och fars hotellrum och Pappa och Pontus blev snabbt Unofrälsta. Jag tror jag kom sist i alla fall...